Just nu vet jag inte vad mina ansträngningar ger för resultat och jag vet inte vad jag får ut av att kämpa för vissa saker. Det känns som om jag endast står och stampar på samma ställe och väntar på att något ska hända. Att jag plötsligt ska ta ett gigantiskt kliv framåt och inse att jag faktiskt är ganska nöjd med livet och vägen jag tagit mig dit på. Just nu är det många saker som stör mig på vägen mot det jag vill uppnå, jag tar för många omvägar och gör det komplicerat för mig själv. Samtidigt så känns det också som om jag är den enda som vill förändra något i vissa situationer, när jag egentligen skulle behöva bekräftelse på att det inte är så. Jag vet, eller rättare sagt, jag tror, att om jag bara skulle ta tag i skiten och säga som det är så skulle jag ha problemet ur vägen. Jag vet inte. Kanske dags att rycka sig i kragen.

Händer mig hela tiden...